ensamhet, 3
*
wagtails ?
front flyleaf (detail)
ex Zacharias Topelius (1818-1898 *). Samlade Skrifter / Tredje Delen / Sånger / Tredje Bandet : 1867-1878
(Stockholm, 1905)
Stanford copy, no date of digitization
asides —
dunno if the poem Ensamhet (pp 121-122, same in Google scan) fully aligns with Stilgoe’s characterization of the term (the restorative, relaxing effect of being solitary and thoughtful), refracted (for me) via machine translation; source text below.
and why do I post this way, where my images don’t appear on dashboards? because “photo” posts don’t allow titles (what I call “epigrams”) and otherwise mess with (my too-precious) formatting.
—
Ensamhet.
O vor’ jag det minsta bland lingonen små,
som växa i skog,
så hade jag kvist till att sitta uppå;
då hade jag nog.
Jag hade en tufva, som vore mitt fäste;
nu är jag en ärla, som söker sitt näste,
allen,
allen under himmelens blå.
0 vor’ jag en vass vid den ringaste ö,
förgänglig och vek,
så hade jag rot för mitt sviktande rö
i stormarnas lek.
Jag visste min hamn, om än öde är stranden;
nu är jag en våg, som förrinner i sanden,*
allen,
allen i den brusande sjö.
Och vore den hårdaste klippa min vän,
med järn i sin barm,
så skulle jag bygga mitt bo uppå den
och kyssa den varm.
Jag hade dock en som jag kallar min egen;
nu är jag ranunkeln, som trampas vid vägen,
allen,
allen och förgäten och arm.
*
now I am a wave, once inside the sand
?
tags:
berries; ensamhet; more questions than answers; ranunkeln?; sand; wagtail; waves
J. R. Stilgoe; Z. Topelius